Dykplatser

Dykplatser

Inför varje utfärd sätter vi ihop en dykplan efter tema, väder och vind, kaptenens humör och dykarnas erfarenhet. Eftersom det finns mängder med dykplatser och vi vill behålla några hemligheter tills ni kommer och dyker med oss så är inte alla vrak beskrivna på hemsidan, men här kommer ett axplock av de dykplatser vi besöker.

Gröne Jägaren

Upplyst kanon. Foto: Emmy Ahlén

Under stormaktstidens sjöslag fanns många sorters skepp. Gröne Jägaren var en brännare utrustad med krut för att skapa rökridåer och oreda och kunna sätta andra fartyg i brand. En dag i juni 1676 när besättningen beskådade bärgningen av regalskeppet Riksäpplet så klantade kocken ombord till sig, lyckades tända eld på skeppet och straxt därefter gick Gröne Jägaren ner med besättning ombord.

 

Riksäpplet

Dykare och Dalarö Skans vis Riksäpplet

Ett av tre stora och ståtliga regalskepp under Karl XIs regi. Det stora sjöslaget vid Öland hade redan orsakat stora delar av flottan att gå under, men Riksäpplet lyckades ta sig hem för att söka skydd av kanonerna vid Dalarö Skans. Men en kort efteråt blåste det upp till storm. Riksäpplets ankarlina brast och skeppet krossades mot skäret. Äpplet och sjönk på bara några meters djup och under många år stod det övenför vattenlinjen för allmän beskådan, ända tills dynamiten uppfanns och man sprängde vraket för att bärga lasten och det värdefulla virket. Än idag är det en mäktig syn och dess gigantiska träspant vittnar om att detta en gång i tiden varit ett mäktigt fartyg.

 

Victor

Vraket Victor. Foto: Emmy Ahlén

Tät dimma under slutet av 1800-talet gjorde att detta flermastade segelfartyg sökte skydd invid Ornö. Under natten natten blåste det upp till storm och ankaret lossnade, skeppet krängdes upp på land och där blev det liggandes under en lång tid. Under nationalromantikens era åkte sommarsocitén från Dalarö hit för att beskåda spektaklet. Med åren så gled skeppet ner för bergsknallen och gömdes slutligen under ytan ända tills det återupptäckas av dykare på 60-talet.

 

Ingrid Horn

Reservratten på Ingrid Horn. Foto: Marcus Sundberg

En mörk natt kolliderar två lastfartyg på grund av dålig kommunikation. Ingrid Horn hade ont om fotogen ombord och hade inte alla lanternor tända. Fylld med tung last och en skarp kollision med ett annat tungt fartyg gjorde att Ingrid Horn sjönk på rekordtid och ligger nu veckad efter bottenkonturen mitt i farleden mellan Ornö och Dalarö. Här är det strömt ibland och allt som oftast partiklar i vattnet, man kallar det för att Ingrid är på dåligt humör. Det är ett mer krävande dyk, men otroligt fint och många detaljer att titta på.

 

Tyr

Styrhytt. Foto: Marcus Sundberg

Under en snöstorm en hård vinter i början på 2000-talet bokstavligen frös denna isbrytare ihjäl. Den låg vid sin kajplats i Hammarby och isen tog skeppet som var försvunnet under några år och återfanns av dykare med hjälp av sonar på en plats långt bort från sin hamnplats. Nu vilar denna båt stående upprätt på havets botten och är ett fint vrakdyk.

 

Sappemeer

Dykare lyser upp vrak. Foto: Marcus Sundberg

En tvåmastad lastfartyg byggt i stål som var lastat med 650 ton kalksten från Gotland gick på grund en blåsig höstdag 1969 och sjönk. Idag ligger vraket något slagsida och visar upp sina lastutrymmen med innehåll.

Bodekull
Svensk stormaktstid och regenter avlöste varandra med olika krigsstrategier. Bodekull var från början tänkt att ingå i kungens flotta och var sådeles byggt för det samt bestyckad. När den nya kungen tog över omvandlade han en del av flottan till transportfartyg istället. När Bodekull sjönk 1678 var hon lastad med mjöl och matvaror påväg till en kvarn utanför Stockholm. Varför man valde att mala sitt mjöl där och inte i någon av kvarnarna mer söderut kvarstår som en gåta och Bodekull, även kallat Dalarövraket, ligger än idag kölrätt upp med många detaljer att beskåda.

 

Anna-Maria

Lastad med plank

Tidigt 1700-tal var det en hård vinter och i hamnen i Dalarö hade flöjten Anna-Maria sökt skydd och väntade på att isen skulle lossa så att detta fraktfartyg kunde fortsätta sin färd söderut lastat till bredden med plank. Besättningen frös och levde under knapra förhållanden. När besättningen en kväll gjort upp eld för att smälta mat så lockades de in till byns krog för att få sig värmande dryck och sällskap. Brasan ombord var inte ordentligt släckt och skeppet brann ner till hälften medans samhällets invånare stod vid kajen och beskådade spektaklet, sedan sjönk Anna-Maria.